Den här helgen har varit fullproppad med roligheter. Har varit fullt upp hela tiden.
Ni kanske undrar vad jag gjort. Jag kan lista upp det lite kort om ni vill.
Jag har:
Ätit Thaimat som var lite för salt men god ändå.
Kört en himla massa mil i en röd volvo.
Stannat för att hjälpa en man som kört ner i ett dike.
Ätit räksallad på en restaurang där en av gästerna trodde sig vara Guds son.
Shoppat med Mamma och syster Louise på det stora och kända varuhuset Gekås.
Sätt lite för mycket av Vättern.
Tappat ut en varm choklad inne på en mack.
Blivit stoppad med blåljus av polisen för blåskontroll.
Blivit bjuden på grekisksallad klockan tre på natten.
Umgåtts med en gammal klasskamrat.
Sminkat min lillebror och Jonatan halloweenia.
Kollat på en romantisk komedi.
Skjutsat hem folk i säkert förvar efter en fest.

Plus att nästan hela söndagen kvarstår av helgen. Klockan är ju bara 13:24, eller just ja! 12:24!
Nu är det ju vintertid.

 Så här grymma blev lillebror Filip, till vänster, och Jonte, till höger, efter lite smink.

arbetskraft sökes

Jag fattar inte hur jag lyckas eller inte lyckas eller hur man ska säga.
Var eviga dag städar jag i ordning på mitt skrivbord. Rent och snyggt, bort med alla skisser, lappar, böcker, brev, tidningar, pennor och block. Jag lägger fint och försiktigt allt på sin plats. Där får det ligga i kanske tio minuter max, för sen är det stökigt igen. Nog för att jag har en hyffsad ordning i röran men vad sjutton gubbar. Jag hinner inte ens med. När jag, på mindre än en fjärdedels sekund, dragit fram allt jag nyss lade undan frågar jag mig själv -vem har gjort det här och hur lyckades han?
Så nu har jag börjat fundera på att anställa nån som kan städa efter mig, själv börjar jag tröttna på detta evighetsgörat. Funderar på att lägga ut en annons på ams. När jag ändå är i farten ska jag nog passa på att söka efter en penseltvättare också, för att tvätta penslar är också en sån där tråkig grej jag aldrig blir kvitt...

en himla bra ordning på allt

Ni mån tro att jag har varit flitig i dag! Har jobbat på som en riktig arbetsmyra. Målade klart en och en halv beställningar plus att jag hann städa toppenfint i ateljén plus att jag hann med att tvätta och laga mat också.
Nu ska jag gå ner i varv.
Ett slags nyponte och Frank Sinatra får bli mitt avslut på den här dagen.

en hög med äventyrliga vänner

Oh vad det är fint med gamla resväskor! Speciellt mina gamla resväskor. Dom är kolosalt fina.

Jag har ett skönt gäng med gamla väskor. Det här är bara tre av dom, egentligen ska dom vara fem fler ungefär. Resten av gänget står hemma hos min syster och hennes man. Dom har fått bott där undertidenjagflyttatruntlite. Men snart kommer hela gänget vara samlat igen. Det är bra för jag saknar dom.

 Jag gillar uttrycket dom har. Lite som att dom alltid är redo för att ge sig av på en resa.

 Den svarta i mitten är fylld med färger och penslar så den är ofta med mig ut på äventyr.

 Det kan hända att ni får se resten av mina finfina väskor en annan dag.

trasspöken

I natt hade jag en massa överskottsenergi i mig så det var på tok för svårt att försöka sova.

I stället satt jag uppe och gjorde sånt som inte så gärna blir gjort annars.
Jag rev till trasor av ett gammalt påslakan. Sånna trasor är perfekta att tvätta rent penslar med förstår ni.

 Min dator satt också uppe och gjorde mig sällskap.

 Så här i Halloweentider tog vi tillfället i akt till att spöka ut oss lite.
 Det tyckte vi var kul.

konstnärsfernissa, Cornelis och jag

Nyss tog jag med mig Cornelis Vreeswijk och konstnärsfernissan ner i källaren och fixerade några målningar.
Nu känner jag mig aningens vimmelkantig av allt sprayande.
Bäst att komma igen med en söndagsfika kanske.

en blomma i oktober

Den här målningen gjorde jag nyligen på beställning till en kvinna. Hon ville ha någonting med en cerise blomma. Min gissning var att det var något sådant här hon ville att, och det var det.
Hon blev väldigt nöjd. Det gör mig glad.  

och majonäsen växer bra?

Det kryllade med majonäs i fönstrena på pizzerian jag åt på sent igår kväll.
Det är sant! 80% äkta majonäs special!
Jag fotade bara ett majonästräd men det fanns nog en åtta tio stycken sammanlagt.
I varje fönster stod det minst en hink med en ståtlig majonäsplanta i.
Jag som alltid trott att majonäs var någonting man rörde ihop av ägg och olja plus någonting mer.
Tänk så fel man kan ha...

kläm mera!

Inne i provhytterna på Lindex hänger det rosa skyltar med ett jättebra budskap
-Kläm mera!
1minut 1gång i månaden.
Det är inte svårt.
Det har alla tid med.
Vill man inte klämma själv kanske man har en älskad person som kan göra det åt en.
Det viktiga är att man håller koll på sina bröst.
Var rädda om dom och er.

en röd kopp med vita prickar och mycket kärlek

Igår smög mamma och jag iväg på en MammaOchLilianDag.
Vi hade så där mysigt som bara en mamma och en dotter kan ha med hemlisar och fika och så.

Mamma var på jakt efter en kappa och ett par jeans. Hon fick tag i båda delar.
Ojojoj så fin hon blev i sina nya kläder! Som en riktig primadonna, men det vill hon inte visa på bild.

Under tiden mamma provade kläder, med fördraget draperi till sin provhytt, blev jag som smakråd ganska sysslolös. Så för att få ha något att göra passade jag på att prova lite jag med.
Jag provade den här jackan som jag blev förtjust i redan vid första ögonkastet.
Efter att ha provat den blev jag ännu mer förtjust i den, nästan lite kär, men jag hade jag inga planer på att den skulle följa med mig den hem.
Men det hade visst mamma planer på att den skulle göra, för vet ni vad?
När vi kommer ut ifrån butiken får jag en påse i handen med gissa vad i? Jackan!
 "Varsegod, jag tyckte du var så fin i den" sa mamma och log så där fint som bara hon kan <3

en pinuppa i hallen

Vad tycks?

En sjömansinspirerad pinuppa a'la rockigt 50-tal
pryder nu mera hallväggen hemma hos Ilse-Marie.

Tack för att jag fick måla hos dig Ilse. Det var väldans trevligt. Bra musik hade du också. 

en ointressant vägg

Den här veckan började roligt med ett väggmålningsuppdrag.
Jag fick komma hem till en tjej som heter Ilse-Marie och pigga upp hennes hall lite.

Ilse-Marie tyckte hallen var på tok för tråkig så hon kontaktade mig.

När jag kom hem till henne kunde jag inte annat än hålla med
-hallväggen behövde verkligen livas upp!
Den passade inte alls ihop med resten av Ilse-Maries mysiga hem.
Den passade inte ihop med Ilse-Marie heller för den delen.
Deras samspel skar sig lika mycket som det brukar göra i kastrullen när jag gör sås.
Ilse var välkomnande och sprudlande, väggen var tråkig och tyst.

Så ska det inte vara i ett hem.
Jag tycker ett hem ska vara personligt från golv till tak och att en hall ska vara välkomnande.
Tycker inte ni också det?
Så med lite färg och penslar gjorde jag mitt bästa för att få lite ordning på det hela.

Så här ointressant var väggen innan.  

Vad det var jag målade för någonting får ni se om ett par timmar eller så...

Konstigt va?

Nu börjar jag mitt bloggande här! Tidigare kunde ni hitta mig på den här adressen:
 http://www.lillsnorpa.blogg.se/
Där var jag ganska opersonlig. Visade mest saker jag pysslat eller målningar jag målat.
Nu kommer jag skriva mycket mer om mig själv, vem jag är och  vad jag gör.
Välkomna att titta in här när ni vill och hur ofta ni vill. Det är helt gratis plus att ni gör mig glad.

Jag heter Lilian och föddes en vintermorgon den sextonde januari nittonhundranittio.
Jag är näst yngst, men yngsta systern, i en syskonskara på sju barn. Så här ser den ut:
pojke, flicka, flicka, flicka, flicka, flicka, pojke
(Jag är den med fetstil och i lite mörkare blå nyans)

Min absoluta älsklingsfärg är grön. Men ni ska veta att jag älskar alla färger.
Det vore lite dumt om jag inte gjorde det för jag jobbar väldans mycket med färg.
Jag är nämligen konstnär. Konstigt va?

Det bästa jag vet är att måla, så det är det jag gör mest.
Jag bestämde mig för att bli konstnär rätt så tidigt i livet.
Mamma och Pappa har berättat att jag knappt var fyra år första gången jag avslöjade det. Där emellan har jag hunnit velat bli en himla massa andra grejer som: präst, dinosaurieforskare, krokodilmatare, florist, filmstjärna, dietist mm. Men konstnärsdrömmen har alltid legat och grott i mig som en vacker vision om att få måla dagarna i ända hela livet ut. Trots det blev konstnärsgrejen undangömd och mer tänkt som en fritidsgrej, för konstnär kan man väl ändå inte vara och försörja sig som på riktigt.
Eller? Kan man det...

Ja, det kan man!
Farväl och ha det bra utan mig, sa jag till hälsopromotionplugget i Gbg för lite över ett år sedan som jag hoppade på för att skaffa mig en "bra utbildning och stabil framtid" som syokonsulenten uttryckte sig. Vad  syon inte förstod var att vissa människor inte kan andas om dom inte får göra det dom innerst inne vill.
Så jag flyttade hem till Örebro igen för att besanna drömmen om att få måla.
Jag började också förstå att fritiden kanske inte blir så mycket till fri tid när man blir stor.
Det kan ju hända att en massa andra saker kommer ivägen som gör att färg och penslar får ligga tysta, stilla och undangömda för att bara tas fram någon gång då och då när man har tid.
Hemska tanke! tyckte jag. Så fick det bara inte bli...
Så för att det inte skulle bli till verklighet började jag att visa folk vad jag målat. Många gillade det.
Nu är jag Konstnär.
Oj! Lite vågat att kalla sig för det kanske.
Man kanske borde plugga konst i halva sitt liv, sålt en målning för minst 320 000:- ungefär och varit död i några år innan man gör det. Men jag vet inte riktigt vad jag är om jag inte är konstnär. Jag försörjer ju mig på att sälja målningar som jag gjort, precis som en brevbärare försörjer sig på brev han/hon delar ut.
Ni mån tro att jag tycker om att gå till jobbet.
Men det är inte alltid så lätt. Ibland kan det vara svårt och krävande. Allt ansvar ligger på mig. Det finns ingen jag kan lägga över det på. Jag får liksom lika mycket som jag jobbar.
Jobbar jag mycket får jag mycket, jobbar jag lite får jag lite.
Det funkar inget vidare bra med fusk i konstnärsskapet. Det funkar faktist inte alls...
Däremot kan det ibland hända att jag fuskar i sällskapsspel som 'fia med knuff', men det är onödigt av mig. Det slutar ändå bara med att jag i samma stund säger något i stil med "Förlåt, jag slog egentligen ingen 6:a. Jag fusksnurrade tärningen. Eentligen blev det en 3:a"...
Så sitter jag där bortgjord resten av spelet med mina tärningslag kontrollerade av medspelarnas hökögon...

Jag kommer ofta ta med er in till min atelje. Vi kan leka att ni är på studiebesök hos mig för att få vara med och se hur och vad jag jobbar med. Så får ni ställa hur många frågor och kommentarer ni vill och låta mig försöka svara allihop.

Så kan vi leka att ni är på te hos mig också. Att vi sitter och småpratar om livet tillsammans. Småpratar om sånt som är viktigt, om sånt som är dumt, om sånt som får en att må bra, om sånt som får en att börja vilja skratta, gråta, skrika. Ni fattar?

Så kommer ni få följa med mycket i min vardag också. Jag kommer skriva om vad jag gör och hur jag gör  och varför jag gör och om vad jag gillar och om vad jag ätit och om dom jag umgås med och om vilken film jag sett och vad jag tyckte om filmen. Om ni vill får ni vara med hela tiden. Jag vill gärna att ni är det.

Nu har ni lärt känna mig lite.
Ni kommer lära känna mig mer, men bara om ni vill förstås.
Jag vill gärna lära känna er.

Hej då!

Inte idag, i dag, men i morgon, imorgon.

Hej!
Vad kul att du hittade mig!
Jag heter Lilian Sundevall. Min blogg heter också det, fast tvärtom, eller hur man säger.
Kanske kan tyckas lite fantasilöst men det är det inte.
Bloggen ska handla om mig och jag är inte fantasilös.
Så jag tyckte det är ett passande fantasifullt namn på en blogg som ska handla om mig.

Men jag börjar inte blogga idag. Jag börjar imorgon.

En grej bara.
Det finns dom som inte tycker att man ska skriva idag och imorgon som jag skrev utan istället skriva i:na lite längre ifrån som så här: i dag, i morgon. De människorna brukar även tycka att istället ska skrivas som i stället istället. Sen finns det dom som hellre skriver ihop i:na med dag, morgon och stället sådär som jag precis gjorde.. Sånna larviga detaljer hakar vi inte upp oss på här.
Det spelar ingen roll hur man väljer att skriva. Här i min blogg får man skriva, tycka och kommentera som man vill. Bara man förstår vad som menas.
I min blogg ska jag försöka skriva så att ni förstår vad jag menar.
Meningsfulla grejer om livet och sånt.
Vi ses imorgon!
Då ska jag låta er lära känna mig lite bättre.