Här sitter jag och funderar över människans existens.
Eller, njae. Inte direkt.
Jag sitter och väntar på att en målning ska torka så att jag kan gå på med mer färg.
Men jag funderade faktist lite på en grej som en kvinna berättat för mig...
Kvinnan berättade att hennes vuxna dotter varit knäpptyst under en hel helg.
Hon hade inte sagt ett ord. Inte för att hon varit arg eller sur eller så, nej nej nej.
Dottern hade, under en hel helg, varit på någon slags kursgård där man lärde känna varandra genom tystnad. Deltagarna och ledarna hade inte sagt ett ord till varandra under hela helgen (!)
Inte ens ett litet "hej". Inte ens "hejdå". Det var tystnad som gällde.
Dom fick heller inte lyssna på någon musik eller titta på tv.
Det var tyst under hela tiden. Kan ni tänka er?
Tydligen hade människorna lärt känna och förstå varandra bra ändå.
Dottern till kvinnan hade sagt att det var den lugnaste helgen någonsin i hennes liv.
Hon hade gått där ifrån helt avslappnad och avstressad.
Undrar hur det skulle vara om jag fick för mig att delta på en sån där tystnadsgrej.
Ni som känner mig är säker övertygade om att det skulle gå åt skogen. Det är jag med övertygad om.
Jag babblar ju mer med mig själv än vad en gammal tant gör när jag är ensam. Nej, att inte få säga ett knyst till ett gäng med sprillan nya människor är ingenting för mig. Jag skulle loosa direkt.
Hur skulle det gå för er tror ni? Skulle ni klara av det?